Mood: cool
Den rena kritiken är det modernaste och vassaste vapen som filosofin har och som all systematisk livsfilosofi hänger på, baserat på traditionell reflekterande och modern vetenskap, helt enkelt.
Så långt är det ok och bra, en bra affär för de som har råd.
Återstående tungrodda problem med reflekterande vetenskaper i det här läget är att samhällssystemet bygger inte på reflektiv vetenskap
utan på militarism, kreationism och environmentalism,
alltså moderniserat reflekterande vetenskap som bara den
ekonomiska och sociala eliten har råd med.
Resultatet av den rena kritiken och livsfilosofin i samhället
blir därför att kritiken växer och växer, men det finns ingen personlig argumentationsmotståndare eller närvarande opponent,
eftersom makten befinner sig inte i någon juridiskt person, något land eller stat och bygger på modernt vetenskapliga rationella argument och
makten ligger utanför det här samhällets centrum, i strategiskt
satellituppladdad och virtuell neuro-linguistisk-programmeringsförande-militärisk och policiär stats-kuppsterrorism med mänskligheten som ett extremt lätt byte.
Den borde bygga på goda argument och kanske kommer att göra det,
men den rena kritiken är inte den som har att göra med analys av
extra-terraestriell terrorism, den rena kritiken och den moderna kritiken är båda pseudointellektuella vapen i det här kriget, alltså de försvars och störningsfunktioner som systemet använder mot medborgarna i det moderna samhället.
Ju mer panik och vardagliga bekymmer människorna drabbas av,
desto hårdare slår den traditionella moderna humanismen tillbaka på
människorna, som hålls kvar fångade i ett virtuellt balanserat
men omänskligt krigstillstånd mellan sig själva som reflekterande människor.
Detta är en beskrivning av historien som vi nu levt i
tidigare som bofasta jordbrukare och nomadiserande strövare,
och det mest mänskliga vi har kvar efter att våra liv och
sociala samspel formligen har slagits i spillror är vårat språk,
våra egna tankar, känslor och drömmar och vår förmåga till självreflektion.
Här finns all mänsklighet uppbunkrat och otillgängligt för systemets störningsfria makt-medel.
För att ta oss ur denna situation av informationskrigets "moment 22"
så måste vi återspegla oss själv som människor och inte
reflekterande humanistiska individer i ett "irrationellt"
psykosocialt samhällsdrabbat krigstillstånd eller krigsdrabbat
samhällstillstånd i ett mänskligt irrationellt informationskrig,
om man hellre vill se det i spegeln och skylla ifrån sej, men då
måste man nog vara smidig och mjuk som en näsduk..
Reflexiv Kritik eller reflexivitet.
Det här begreppet används inom språkforskning och historisk forskning
för att beteckna en återspegling och tänkande över ens eget
reflekterande som på olika sätt är beroende av samhällets processer,
till skillnad från det rena kritiska tänkandet som kan kritisera
det kontrollerade samhället och få intellektuella eller sociala ställningar långt utöver människor i det retrogressiva vetenskapliga argumentationsförsvaret, men inte i det
vetenskapliga argumentationsförsvaret i samhället
som till slut, först och främst är reflexiva
argumentationsprocesser. Om man som de flesta har börjat lyssnat på varandra och antagit eller begripit den dynamiska formen av processuell teori och metod inom post-modern vetenskapsteori som en ny och mera fruktbar kollektiv dialog.
Ett avskaffande av krigsmakt och monetär kontroll,
förutsätter att övergångssystem och fortsatt utveckling
av reflektion över tänkandet och upplevelsen i förhållande
till samhället och mänskligheten. Det kommer sannolikt att
behövas ett fortsatt reflexivt förhållningssätt i den här
delen av vetenskapen även efter det moderna samhällets undergång.
Här börjar dom rationella tankarna att ta form och återspeglas,
som någonting som kan tas för allmän praktisk reflexiv filosofi
i samtidens samhällsfrågor och personliga frågor om samhällslivet.
Mobbingens sociala orättvisor har en större betydelse för
samhällets korruption och människors dåliga självförtroenden än vad media och vetenskaplig upplysning har, men reflexivt tänkande
har i slutändan inte med självförtroende eller korruption att göra
utan istället beprövas våra gemensamma kritiska förhållningssätt och mänsklighetens framtida samhällssystem på nytt och även den sociala rättvisan.
Modern vetenskapssyn har som alla metoder sina
fallgropar, fördelar, nackdelar och begränsningar,
Jämfört med postmodern teori kan kortfattat förklaras att
de moderna vetenskapsmetoderna är långt mera välbeprövade
som metoder och är svårare att överpröva inom
dom närmsta kommande minuterna utan en 100års lång förberedelse
bara inför alla krumbukter och blanketter.
Fördelen med modern vetenskapssyn borde därför ha varit att man blev
snabbare förstådd och betrodd för sin sak, men det stämmer
inte riktigt i verkligheten heller.
Vi är som dom flesta vet eller känner av
post-moderna varelser i samhällelig bemärkelse, så man kanske istället kan försöka samspela människor, djur (rovdjur!) och insekter mellan
utan att förlora av sin mänsklighet och sociala rättvisa,
det är skillnaden och olikheten jämfört med andra jägare,
som gör oss så mänskliga, och inte våra likheter som
gör oss till såna varelser som vi är.
Vore vi rovdjur eller insekter så skulle vi inte bete oss som byten
för oss själva som art ! ((pris) = man har ibland rätt att handla dyrt)
Vore vi rovdjur eller insekter och inte byten för att vi beter oss som byten för oss själva som art... (rättvisa = man är snäll mot andra oavsett kön, etnicitet eller religiös bakgrund) så skulle vi inte bete oss som byten för oss själva som art till att börja eller avsluta med heller.
Kan man bli lättare och mera samvetsgrann till sinnes, genom att ta hänsyn till allt eller så, beror kanske på hur stort ansvar man tar på sig själv att föra ut sina upplysningar. Som tur är finns flera olikartade och viktiga sätt att arbeta på, en del hittar sin viktigaste roll i debatt, forskning, media, utbildning och andra i sociala tjänster, friskvård och omsorg, system övervakning, teknisk utveckling, testpiloter osv.